En nulägesanalys som medarbetarna inte känner igen sig i är en förändring som redan har börjat gå fel. Det beror sällan på slarv. Oftare har analysen fångat hur verksamheten fungerar på pappret, men missat skuggprocesserna som får den att fungera i verkligheten.
Det är en situation många har varit med om. Ledningsgruppen kommer tillbaka med en färdig nulägesanalys och med beslut som påverkar hela team negativt. Medarbetarna läser beskrivningen och känner inte igen sig.
Analysen bygger på intervjuer med chefer och beslutsfattare, som vet hur processer och organisation ska fungera på pappret. Men ingen har frågat om skuggorganisationen och skuggprocesserna bakom, alltså vad människorna faktiskt gör för att processerna överhuvudtaget ska fungera.
Följden blir ofta att förändringen inte löser några problem. Medarbetarna biter ihop och bygger nya skuggprocesser för att anpassa sig till den nya verkligheten. Mönstret känner många verksamhetsutvecklare, enhetschefer och projektledare igen, oavsett om de suttit i ledningsgruppen eller i teamet som fick ta konsekvenserna.
Skuggprocesser är de informella arbetssätt som medarbetare skapar för att få verksamheten att fungera, men som inte finns i några processkartor, rutiner eller styrdokument. De kan vara ett telefonsamtal som alltid görs innan en order går vidare, ett eget kalkylark som håller koll på det systemet missar eller två kollegor som har löst ett problem sinsemellan.
Skuggprocesser är inget fel i sig. Ofta är de just det som gör att verksamheten håller ihop. Problemet uppstår när de är osynliga för dem som fattar besluten.
Ett klassiskt exempel är processen från försäljning till leverans. På pappret är det en rak kedja: affären stängs, ordern förs över och leveransen tar vid enligt rutinen. I verkligheten ser det ofta annorlunda ut. Mellan stegen i processkartan finns avstämningar, kontroller och lösningar som medarbetarna har byggt upp själva för att kedjan ska hålla ihop.
Om en nulägesanalys bara bygger på processkartan syns inte det arbetet. Och den förändring som beslutas riskerar att slå sönder precis det som fick verksamheten att fungera.
De flesta nulägesanalyser missar skuggprocesserna av tre skäl, som ofta förstärker varandra.
Resultatet blir en nulägesbild som ser rimlig ut i ledningsgruppen men som ingen i verksamheten känner igen sig i. Och om medarbetarna inte känner igen sig i analysen kommer de inte heller att känna ägarskap för lösningen.
Läs mer: Nulägeskartläggning: Därför misslyckas så många organisationer
Det går att göra tvärtom. I stället för att låtsas att skuggprocesserna inte finns kan nulägeskartläggningen ha som uttalat mål att hitta dem.
Börja med att låta alla medarbetare bidra anonymt, och var tydlig med att de är anonyma. Det sänker tröskeln för att säga det man faktiskt tänker, även om arbetssätt som går runt de officiella rutinerna.
Be deltagarna beskriva hur de egentligen jobbar, vad de upplever och hur vardagen ser ut. Ställ sedan svaren mot de beslut och processer som finns på pappret.
Där den levda vardagen skiljer sig från de formella processerna blir gapen synliga. Då kan organisationen välja vad som ska hända med varje skuggprocess: göra den till en formell rutin, ersätta den eller ta bort behovet av den.
Ett värde med att kartlägga skuggprocesser som sällan nämns är att organisationen blir mindre sårbar. Dokumentera de skuggprocesser som verksamheten är beroende av. Om någon slutar, blir sjuk eller måste byta arbetsuppgifter försvinner då inte kunskapen med personen.
Kunskap som bara finns i några få personers huvuden är en risk, oavsett hur väl det fungerar i dag.
De som sitter på besluten vet hur verksamheten ska fungera. De som utför arbetet vet hur den faktiskt fungerar. En nulägesbild som håller behöver båda, och helst alla perspektiv.
Ju fler som bidrar, desto mindre risk att viktiga delar av vardagen faller bort ur bilden.
Läs mer: Därför blir besluten bättre när alla perspektiv kommer in
Det är lätt att omedvetet formulera frågor som leder till det svar man redan är ute efter. Så här kan skillnaden se ut i en nulägeskartläggning:
|
Vinklad fråga |
Öppen hur-fråga med utvecklingsfokus |
|---|---|
|
Följer du rutinen för överlämning mellan sälj och leverans? |
Hur skulle vi kunna utveckla överlämningen från sälj till leverans så att den blir ännu bättre för både oss och kunden? |
|
Hur mycket tid förlorar du på det nya ärendesystemet? |
Hur skulle du förnya sättet vi hanterar ärenden på, om du fick börja från ett tomt papper? |
|
Är informationen från ledningen tillräckligt tydlig? |
Hur kan vi tillsammans skapa ett bättre sätt att dela och förankra beslut i organisationen? |
|
Skulle mer digitalisering lösa era utmaningar? |
Hur skulle digitala verktyg kunna hjälpa dig och ditt team att utveckla ert arbete? |
|
Vilket av de här tre förslagen föredrar du? |
Hur skulle du själv vilja förnya det här området, om allt var möjligt? |
De vinklade frågorna har redan bestämt vad problemet är eller vilken lösning som gäller, och ger mest svar att räkna på. De öppna hur-frågorna bjuder in deltagarna att utveckla och förnya verksamheten, inte bara betygsätta nuläget. Den som får beskriva hur något skulle kunna bli bättre berättar ofta också hur det fungerar i dag, med egna lösningar och skuggprocesser. Det är skillnaden mellan en enkät och ett samskapande.
Det kräver mod, men det är ofta de öppna frågorna som ger störst positiv effekt.
Läs mer: Rätt frågor skapar bättre beslut
En nulägesbild är inget man samlar in en gång och sedan analyserar bakom stängda dörrar. När deltagarna får se varandras svar händer något: de reagerar, kompletterar och korrigerar.
Någon kan läsa ett inspel och tänka "så gör ju inte du egentligen" eller "så upplever inte jag det". Ibland visar det sig att en skuggprocess bara fungerar för att två specifika personer fungerar ihop. Den sortens insikter kommer bara fram när processen är transparent.
Inspel som kommer in sent kan få dem som redan har skrivit att reagera och lägga till mer. På så vis blir nulägesbilden betydligt skarpare.
Öppenheten skyddar också engagemanget. Den som har bidragit och sedan aldrig hör något mer lär sig att det inte lönar sig att säga något. Håll deltagarna informerade hela vägen, från kartläggning till beslut och uppföljning.
När hela organisationen bidrar blir det snabbt hundratals inspel. Där har AI en tydlig roll: att samla ihop, analysera och sammanställa alla bidrag utan att väga vissa röster tyngre än andra.
En viktig förutsättning är att AI:n bara utgår från det deltagarna faktiskt har skrivit. I Vocean är AI-analysen byggd så att den inte fyller ut med allmän kunskap eller egna gissningar, utan återger vad människorna i processen har sagt.
Gränsen är lika tydlig åt andra hållet:
Tänkandet ska alltid ligga hos människor. AI har inte intuitionen och upplever inte den fysiska världen som vi gör. Om AI får tänka åt deltagarna och fylla på med egna tankar kan resultatet bli väldigt fel.
|
AI gör |
Människor gör |
|---|---|
|
Sammanställer och analyserar alla inspel |
Bidrar med erfarenheter, upplevelser och idéer |
|
Hittar mönster och gap i stora mängder text |
Tolkar vad mönstren betyder för verksamheten |
|
Föreslår nya frågeställningar att gå vidare med |
Fattar besluten och tar ansvar för förändringen |
När nulägesanalysen bara bygger på ledningens bild leder den ofta till fler skuggprocesser, inte färre. När alla bjuds in att bidra kan skuggprocesserna i stället bli kunskap som organisationen bygger vidare på.
Skillnaden låg inte i budgeten eller i metodboken. Den låg i vilka man frågade, hur man frågade och om man vågade visa det man fick höra.
Fråga dem som utför arbetet, inte bara dem som beskriver det, så hittar du det nuläge som förändringen faktiskt måste utgå från.
Läs mer: Förändringsledning: Så får du förändring att faktiskt fastna
En skuggprocess är ett informellt arbetssätt som medarbetare använder för att få verksamheten att fungera, men som inte finns beskrivet i processkartor, rutiner eller styrdokument.
Skuggprocesser är de informella arbetssätten. Skuggorganisationen är de informella relationer och roller som bär dem, till exempel att alla vet vem man egentligen ska fråga, oavsett vad organisationsschemat säger.
Nej, ofta är de det som får verksamheten att fungera. Risken uppstår när de är osynliga för beslutsfattarna, eller när de bara bärs av en eller två personer.
Genom att involvera dem som utför arbetet, låta dem bidra anonymt och ställa öppna hur-frågor om hur vardagen faktiskt ser ut. Jämför sedan svaren med de formella processerna för att se var gapen finns.
Oftast för att analysen bygger på chefers och beslutsfattares bild av hur verksamheten ska fungera, inte på hur den faktiskt fungerar i det dagliga arbetet.
De som är viktiga för verksamheten bör dokumenteras. Då försvinner inte kunskapen om någon slutar, blir sjuk eller byter arbetsuppgifter.
AI kan sammanställa och analysera stora mängder inspel och hitta mönster i dem. Men tankarna, erfarenheterna och besluten behöver komma från människor.